2011-04-06/07 Hello Mumbai

Efter ett par dagar i Goa fyllda med strandhäng och ett par turer till marknader runt om så var jag rastlös och lite trött på att ligga och steka i värmen. Det var dags att bege sig mot min slutdestination i Indien, Mumbai, eller Bombay om man så vill.

Goa var en intressant plats att besöka. Jag hade på sätt och vis tur då jag anlände precis när högsäsongen var över. Det var inga problem att få ett fint rum för en billig peng. Eftersom gatuförsäljarna var på väg att packa ihop för säsongen och bege sig hem bjöds de osålda varorna ut till skrattretande låga priser. 

Jag köpte på mig en del saker då jag hade fått in önskemål om, överkast och liknande saker. Tyvärr blev det inte någon vidare shopping till mig själv då status på min ryggsäck var sprängfull och skittung. Så de sista inköpen fick hamna utanpå ryggsäcken.

Intrycken från Goa var att det var lite mer avslappnat här, lite mer europeiskt och då syftar jag på att jag fick möjligheten att få vara ifred (oftast). Det kändes som att människorna här var lite mer "open minded". Både i Bangalore och Cochin var jag med om män som helt sonika bjöd in sig själva när jag satt och åt middag. Det var inte det att jag inte vill ha sällskap när jag äter middag. Det blir dock snabbt till en plåga när personen som bjudit in sig först ger en redogörelse av sitt liv tätt följt av ett förslag om att gå ut på en ny "dejt" snart igen och inte riktigt förstår ett nej. Utan ser "nej:et" mer som ett tecken att försöka lite mer. Tyvärr får sån't beteende mig att tappa humöret ganska så snabbt. I Goa var det skönt att kunna få äta middag själv i lugn och ro, utan att bli påtvingad sällskap, mycket bra!

När det var dags att lämna Goa och ta sikte mot tågstationen hamnade jag i en viss tidsbrist då lokalbussen inte ville komma. Det är lite av ett mecket i Indien enligt min uppfattning. Bussarna, taxibilarna och människorna är generellt sätt inte särskilt punktliga men tågen de avgår i princip alltid i tid. Detta skall dock inte förväxlas med att de skulle ankomma destinationen i tid.
Hur som helst behövde jag lösa detta på något sätt och under hela resans gång jag har haft vissa principer. En av principerna har varit att inte åka motorcykel. Motorcykel är ett väldigt vanligt färdmedel och används flitigt som taxi i Asien. Men med tanke på den kaotiska trafiken där regler inte verkar förekomma samt avsaknaden av hjälmar så hade jag fram till denna punkt vänligt men bestämt vägrat motorcykel. Nu när tiden började bli knapp försvann plötsligt alla de andra alternativen och kvar stod jag med ett gäng taxichaufförer med motorcykel. 
Det vara bara till att hoppa upp och hoppas på det bästa. Inte kändes det bättre att veta att det inte bara var jag som skulle upp på denna rangliga sak utan även min stora otympliga packning skulle med. 
Den lilla taniga indiska gubben försäkrade mig om att han var van vid att köra turister med stora packningar och att detta inte var några problem. Jag spanade in motorcykeln efter eventuella skavanker eller spår efter eventuella olyckor, hittade inga. Chauffören lovade mig att han skulle köra sakta och superförsiktigt. Så ville jag hinna med tåget var det bara att hoppa upp och gilla läget, vilket jag också gjorde.