2011-04-06/07 Hello Mumbai

Efter ett par dagar i Goa fyllda med strandhäng och ett par turer till marknader runt om så var jag rastlös och lite trött på att ligga och steka i värmen. Det var dags att bege sig mot min slutdestination i Indien, Mumbai, eller Bombay om man så vill.

Goa var en intressant plats att besöka. Jag hade på sätt och vis tur då jag anlände precis när högsäsongen var över. Det var inga problem att få ett fint rum för en billig peng. Eftersom gatuförsäljarna var på väg att packa ihop för säsongen och bege sig hem bjöds de osålda varorna ut till skrattretande låga priser. 

Jag köpte på mig en del saker då jag hade fått in önskemål om, överkast och liknande saker. Tyvärr blev det inte någon vidare shopping till mig själv då status på min ryggsäck var sprängfull och skittung. Så de sista inköpen fick hamna utanpå ryggsäcken.

Intrycken från Goa var att det var lite mer avslappnat här, lite mer europeiskt och då syftar jag på att jag fick möjligheten att få vara ifred (oftast). Det kändes som att människorna här var lite mer "open minded". Både i Bangalore och Cochin var jag med om män som helt sonika bjöd in sig själva när jag satt och åt middag. Det var inte det att jag inte vill ha sällskap när jag äter middag. Det blir dock snabbt till en plåga när personen som bjudit in sig först ger en redogörelse av sitt liv tätt följt av ett förslag om att gå ut på en ny "dejt" snart igen och inte riktigt förstår ett nej. Utan ser "nej:et" mer som ett tecken att försöka lite mer. Tyvärr får sån't beteende mig att tappa humöret ganska så snabbt. I Goa var det skönt att kunna få äta middag själv i lugn och ro, utan att bli påtvingad sällskap, mycket bra!

När det var dags att lämna Goa och ta sikte mot tågstationen hamnade jag i en viss tidsbrist då lokalbussen inte ville komma. Det är lite av ett mecket i Indien enligt min uppfattning. Bussarna, taxibilarna och människorna är generellt sätt inte särskilt punktliga men tågen de avgår i princip alltid i tid. Detta skall dock inte förväxlas med att de skulle ankomma destinationen i tid.
Hur som helst behövde jag lösa detta på något sätt och under hela resans gång jag har haft vissa principer. En av principerna har varit att inte åka motorcykel. Motorcykel är ett väldigt vanligt färdmedel och används flitigt som taxi i Asien. Men med tanke på den kaotiska trafiken där regler inte verkar förekomma samt avsaknaden av hjälmar så hade jag fram till denna punkt vänligt men bestämt vägrat motorcykel. Nu när tiden började bli knapp försvann plötsligt alla de andra alternativen och kvar stod jag med ett gäng taxichaufförer med motorcykel. 
Det vara bara till att hoppa upp och hoppas på det bästa. Inte kändes det bättre att veta att det inte bara var jag som skulle upp på denna rangliga sak utan även min stora otympliga packning skulle med. 
Den lilla taniga indiska gubben försäkrade mig om att han var van vid att köra turister med stora packningar och att detta inte var några problem. Jag spanade in motorcykeln efter eventuella skavanker eller spår efter eventuella olyckor, hittade inga. Chauffören lovade mig att han skulle köra sakta och superförsiktigt. Så ville jag hinna med tåget var det bara att hoppa upp och gilla läget, vilket jag också gjorde.  

2011-04 -04 Goa - Benaulim

Så efter en 19 timmar lång tågfärd var jag framme i Goa. Jag trodde att Goa var en stor stad så som alla andra städer men där tog jag allt miste. Goa är en stat i Indien så när jag stod där kan jag mig som tappad bakom en vagn... 
Men allt ordnar sig alltid och det enda jag egentligen behövde göra var att bestämma mig för vart jag ville bo.... väldigt stora beslut med andra ord...
Ur ryggsäcken drog jag fram min 1200 sidor guide bok över Indien och efter ca 3 minuters bläddrande fram och tillbaka var det avgjort. Södra Goa verkade inte helt fel, skulle tydligen vara väldigt laid back och avslappnat, kör på det tänkte jag!
Valet föll på Benaulim, en liten fiskeby nära havet men med när het till en lite större marknadsstad.
Väl på plats verkade jag just dragit vinstlotten. Jag hade precis lyckats med att prickat in början av lågsäsongen. Alla hostel hade rum lediga och det var inga problem att pruta ner rummen mer än halva priset. Gatuförsäljarna var på väg att plocka ner sina butiker för säsongen så där var prutviljan än större och man fick tidvis ducka för alla kläder, armband osv de i princip kastade efter de få turister som ännu var kvar.
Det var skönt att få lite tid på stranden och slippa ifrån allt folk. Här var det i princip folktomt vilket kändes som en befrielse.
Inte för att jag har något emot att umgås med andra människor, tvärtom det är något jag uppskattar högt. I Indien blev allt bara så intensivt. Du går ut på gatan och fångas direkt upp av en strid ström av människor i en eller annan riktning, det är gatustånd med försäljare som gastar, bilar som tutar och ljud precis överallt, hela tiden. Efter en tid i en sådan miljö kände jag mig ganska utmattad. Även om jag fatt en viss vila uppe i bergen i Munnar så hade jag inte riktigt fått tillräckligt. Dessutom kan en 19 timmars tågresa vara nog så utmattande...

Efter att ha checkat in på mitt hostel så gick jag för att äta frukost innan jag satte siktet på stranden. Stranden var i princip tom, vi var kanske 30 personer som delade på 500 meter strand. Sjukt skönt!!!!


Dagen efter tog jag lokalbussen in till stan tidigt på morgonen för att slippa den värsta hettan. Jag begav mig mot den stora marknaden och bazaren där jag möttes av ett myller av trånga gångar åt alla håll och kanter. Det var verkligen en labyrint av gångar och jag funderade för en minut över om jag hade något rött garnnystan att kasta ut bakom mig som en liten säkerhets åtgärd. 
Det var alla typer av stånd där det såldes allt från tyger till parfymer, smyken, tavlor och allmänt krimskrams. 
Väl tillbaka i min lilla fiskeby blev det lite mera strand häng tillsammans med en bok.  


Följande dag blev kort och intensiv. Jag gick och köpte de saker jag tidigare spanat in hos olika försäljare och såg till att få det pris jag ville ha på dessa. Sedan packade jag ihop mina saker för att till eftermiddagen bege mig till tåg stationen och det tåg som skulle ta mig den sista sträckan upp till Mumbai (Bombay).  

Den öde stranden som vi hade helt för oss själva. Vi var uppskattningsvis ett 30 tal turister här, inte mer :-)

Det var i princip folktomt överallt.

Ett par kor som är ute på  promenad på vägen och just här är de på väg genom en rondell. 
Jag måste ju erkänna att det är en aning frustrerande när bilarna visar stort tålamod för kor som blockerar vägen men så fort man själv stoppar ut så mycket som en tå mot vägen så kastar de sig över tutan.