Att aka buss i Bolivia....

Att aka buss i Bolivia ar lite speciellt. Vagarna ar ar urusla och fa ar asfalterade, allt som oftast blir resan valdigt skumpig och lang. Bussarna haller heller ingen direkt kvalitè sa man far nastan vara glad bara over att komma fram. 
Nar jag skulle aka fran Uyuni och mot Villazon for att ta mig over gransen till Argentina sa var vi med om en typisk boliviansk bussresa. 
Bussen skulle avga 20.00 fran Uyuni och ta ca 8 timmar till Villazon. Efter lite mañana mañana sa kom vi ivart fall i vag vid 22 tiden. 
Runt 01.30 tiden blir vi vakta om maste ga av bussen som ar trasig och skall lagas. Vi star dar mitt ute i den kalla Bolivianska odamarken medans de bankar, slar och svetsar under bussen. Efter ca 1.5 timme ar vi valkommna ombord pa bussen igen och resan fortsatter. Kl 10.30 kommer vi tillslut fram till Villazon ganska trotta och slitna, inga 8 timmar dar heller....

Uyuni

Uyuni ar verkligen en speciell liten stad/by i sodra Bolivia. Nar vi kom in rullande med bussen i staden kom jag genast att tanka pa alla Lucky Luke filmer jag sett nar jag var liten. Denna stad ar helt omringad av sand och sandberg. Nar man gar runt pa gatorna i staden virrvlar sanden upp runt benen och det enda som saknas ar ett par chaps och en hast....
Jag akte i vart fall hit for att be ge mig ut pa en liten trip till saltoknen i ett par dagar. 
Om det ar nagot man bor se i Bolivia sa ar det detta! 
Det var helt fantastiskt...
Vart forsta stopp var den beromda saltoknen vilket var en annorlunda upplevelse. Dar gick vi runt i en oken full av salt, det knastrade ratt bra under skorna. Sedan fortsatte vi va resa till ett hotell gjort av salt... saklart. Dag tva lamnde vi saltoknen och begav oss in i den vanliga oknen, den riktigt oknen.... Vi besokte vulkaner, laguner i roda och gula farger, sag flamingos samt besokte ett par markliga stenformationer mitt ute bland all sand. Ja, det var en maktig upplevelse att bara se sand sa lang ogat nar. Jag skulle inte vilja ga vilse dar....
Dag tre var nog hogdpunkten. Vi gav oss av tidigt pa morgonen runt 04.30 for att hinna ivag till en plats med gejsrar och for att kunna se soluppgangen dar. Det var helt klart det basta, sa lackert!!!! 
Det var som att komma till en helt annan planet. Nagra av gejsrarna sprutade gas och marken kokade och bubblade pa sina stallen. Om nagot hade jag velat fotografera just denna plats...
Nar solen sedan steg upp antog sandbergen alla mojliga farger och nyanser. Efter denna fantastiska soluppgang var det dags att ata frukost och sedan aka vidare tillbaka mot Uyuni.
Som mest var vi upp pa 5000 meters hogd under resan, dagarna var heta med temperaturer runt 25-30 grader medans natterna var iskalla med en temperatur runt 0, burr. 
Som jag namnt tidigare, skall man besoka Bolivia missa inte oknen!!!

La Paz

Ja, jag var pa en snabb visit i La Paz for ett tag sedan. En stad som till stor del paminner om Quito med dess gator som antingen gar uppfor eller nerfor. Ja vafor inte, det ar kanske lite trakigt nar de ar helt plana. 
En storstad ar alltid en storstad, La Paz ar inget undantag. Bilar och manniskor overallt. Torg overfyllda med parfymer, solglasogon, vaskor och annat som turisterna kan "fynda" bland. Och som alltid pa platser fyllda av turister, ficktjuven..... Ja, han/hon var och halsade pa i min vaska, hoppas att de ivart fall salde kameran dyrt, den var nastan helt ny... 
Intressant med La Paz ar fangelset San Pedro. En svensk man fran Goteborg satt av ett straff for kokainsmuggling pa San Pedro och har sedan berattat om i sina upplevelser fran fangelset i boken "El Choco". Det ar ingen solskenshistoria direkt. 
Jag var forbi fangelset i vart fall da det ligger belaget mitt inne  i La Paz. Tankte att det kan vara intressant att se hur de har det dar inne och fa lite perspektiv pa saker och ting...  De ville dock inte slappa in mig nar jag kom dit da besok endast var tillatet lordag och sondag. Sa jag fick snallt ga hem igen med svansen mellan benen. Nejda, jag var inte sarskilt ledsen over det. 
Efter tre dagar i La Paz var det dags att aka vidare och skont var det... Facit: Ranad pa kameran och en slang av hojdsjuka (illamaende, huvudvark) = dags att dra

Ett fynd

Jag har lange kannt mig obekvam med att bara runt pa mobilen bara for att veta vad klockan ar. Det ar inte bara det att ran risken okar, vilket jag redan erfarit. Chansen okar aven att jag sjalv har bort den och jag maste dessutom hitta stallen dar den kan laddas. Ja, har ar det inte sjalvklart att ha ett el uttag i rummet. 
Jag gjorde i vart fall slag i saken och kopte mig en klocka. Forsokte att hitta en sa ful som mojligt sa ingen vill ta den ifran mig. 
Det blev en turkos Spiderman klocka, jag ar sa nojd sa.

Gringo byxan

Nu har aven jag inforskaffat gringo byxan, efter nasta 3 manders vagran. Dessa byxor bars av i princip alla turister och ar det inte byxan sa ar det trojan med de karaktaristiska randerna i olika farger. Jag vill egentligen inte kopa pa mig typiska turist saker men jag behovde verkligen ett par ytterligare langbyxor. Jag har tre par byxor med mig sa egentligen borde jag klara mig men inga av dessa ar sakskilt skona att resa i. Ett par chinos och ett par jeans som ar perfekta att ha de dagara det ar molnigt och mina vandrar byxor som ar helt oslagbara vid vandring och daligt vader, men inga av dessa ar sarskilt skona att bara vara i. Kanske kan jag aven fa nytta av dessa i varmare lander. I annat fall ar det ingen forlust, 40 kr ar inte mycket att orda om.
Ett par bla/vit randiga fick det bli men det finns i alla mojliga fargkombination.  

Inga bilder pa obestamd tid

Igar lyckades jag bli ranad pa kameran i centrala La Paz.
Det borde jag val ha forstatt, vill man behalla sina saker sa far man kedja fast dem vid kroppen.
Trakigt pa alla bilder jag tagit fran La Paz och trakigt for att jag inte kommer kunna ta nagra fler bilder pa obestamd tid. Saken ar den att kameror, mobiltelefoner mm ar bade dyrt har samt att de endast tillhanda haller ett aldre sortiment. Sa vi far se nar jag har rad att kopa en ny kamera.
Nu ar jag ytterligare en erfarenhet rikare, har samlar vi pa oss minsann.

Burr burr

Pa dagen ar det for det mesta t-shirt och shorts som galler har i Bolivia. Kvallarna och natterna ar dock sjukt kalla. Natten till igar var det sa kallt att jag sov med understall, ullstrumpor, mossa och vantar, burr burr. Kan ingen ingengor komma hit och hjalpa dem att isolera husen. Jag tror att det skulle uppskattas av fler an mig. 

Moten

Sa har pa resande fot moter man ju en hel del manniskor overallt. En del kommer man mer an garna ihag och andra lamnar man snabbt bakom sig. 

Andra dagen jag befann mig pa Isla del Sol sa oste regnet ner. Jag tog darfor en tidigare bat tillbaka till Cobacabana. Vid hamnen stoter jag pa tre killar med bred goteborgsdialekt och vi hamnar bredvid varandra pa baten. Som alltid sa inleds samtalen med vart man varit och sa delar man lite tips om vad man bor se osv. Det visar sig i vart fall att killarna kommer i fran La Paz sa jag tar garna emot tips eftersom det ar min nasta destination. Eftersom jag last boken om svensken Jonas Andersson som satt pa fangelset San Pedro i La Paz fragar jag om de varit dar pa besok. Svaret jag far ar att Jonas Andersson ar deras chef pa ICA lagret i Goteborg. 
Hur stor var den chansen......
Detta ar ett mote som kommer vara svart att glomma.

Lake Titicaca

Har spenderat nagra dagar i Cobacabana, en liten stad som ligger intill Titicaca sjons strand pa den Bolivianska sidan. Titicaca ar varldens hogst belagna sjo 4000 meter upp och det kanns pa flaset...

Har ar en bilder fran hamnen i Cobacabana.

Mitt hostel, valdigt basic men mysigt.

Det kryllar av mysiga cafeér  och restauranger langs med huvudgatan.

Spenderade en natt ute pa en av oarna, Isla del sol, som har en fin vandringsled att vandra. Tankte att det var lika bra att ta med mig alla packning dit utifall att jag skulle fa for mig att aka mot La Paz nar jag kom tillbaka. BIG MISTAKE!! Tanken var att vandra fran norra delen av on till sodra, overnatta och utforska sodra delen lite mer dagen dar pa. 
Nar vi kom fram till norra hamnen inser jag att det kommer bli rejalt kampigt att vandra med 27 kg packning. For att komma till vandringsleden kravs det forst att man tar sig upp pa berget.... Berget var i och for sig inte sarskilt hogt men med en bra lutning och ingen direkt stig sa var det ingen liten sondagspromenad direkt. Lagg till 27kg packning pa en liten Magdalena samt luften pa 4000 meters hojd. 
Jag vet inte hur manga ganger jag svor och bannade mig sjalv for att jag inte lamnat packningen i Cobacabana. 
Jag intalade i vart fall mig sjalv att nar jag val kommer upp sa kommer utsikten att vara modan vard och att jag da bara behover folja vandringsleden pa bergskammen. 
Ja, och dar hade jag fel igen... Nar jag kom upp pa berget sa sag jag att det inte bara var ett berg som skulle passeras och det var dessutom uppforsbackar overallt. Just da var jag ratt sugen pa att kasta packningen ner for berget, atervanda till Cobacabana och kopa ny utrustning. Efter att ha lungat mig lite och atit en Snickers (alltd bra att ha i fickan) sa insag jag att det ar ett perfekt tillfalle att se vad man gar for. Sa det vara bara att kasta upp ryggsacken igen och sakta men sakert rora sig mot den sodra hamnen. I och med att jag anda skulle spendera natten pa on sa tankte jag att det far ta den tid det tar, nagon gang kommer jag fram....
6 timmar och ca 10 km senare checkade jag in pa ett hostel intill sodra hamnen. F** vilken befrielse det vara att ta av sig ryggsacken! ALDRIG mer att jag bar den dar otympliga saken med dess innehall(ex 8 kg bocker som kan vara bra att ha...) sa langt igen. Nunca!! 
Utsikten langs med leden var fantastisk vilket hjalpte nar det kandes som varst. 
Nar jag vaknade dagen efter regnade det tyvarr sa det blev ingen vandring pa sodra delen. For min del gjorde det dock inget. Jag var ganska mor i kroppen efter vandringen dagen innan sa det passade bra att morgon baten tillbaka till Cobacabana.
Val pa toppen, eller en av topparna var utsikten inte helt fel.

Utsikten mot Cobacabana

Jag lyckades aven bevittna en broloppsfest pa on.