Mindo

Forra helgen var vi nagra stycken som packade vara vaskor och begav oss mot Mindo. Mindo ligger ca 2.5 timmar fran Quito vilket ar lagom for en helgutflykt.
Val framme letade vi som vanligt upp ett hostel innan vi gav oss ut for att utforska omgivningen. 

Vi bestamde oss for att Conopying verkarde spannande och nagot som vi maste prova. 
Det var verkligen annorlunda och en riktig adrenalin kick. 
Efter att ha kranglat pa oss sele, hjalm och handskar var det dags att ge sig ut i det fria.

En linbana med 12 stationer dar man kastar sig ut och aker mellan stationerna, riktigt haftigt var det. Tyvarr oppnade sig himlen nar vi borjade aka sa efter ca 2 timmar i linbanan var vi genom blota. Humoret var dock pa topp. 

Efter allt akande i regnet sag vi alla fram emot en varm och skon dusch efterat men dar blev vi lurade. Det ar nog den kallaste varmdusch jag har upplevt i vart fall. Damen som agde hostelet dar vi bodde var dockk av en mycket bestammd uppfattning av nog hade hon varmvatten i sin dusch.

Pa kvallen avnjots en riktigt god middag pa ett av de lokala matstallena. Det gar verkligen inte att klaga pa att de skulle vara snala med mat i Ecuador utan har ar det rejala potioner som 
galler. 

Kvallen rundades av med en kopp varm chocklad fran trakten, mmmmmmmmm

Eftersom det regnade sa mycket under lordagen var de enda skor jag hade med mig fortfarande genomblota. Deta resulterade i en dagislosning.....Mycket innovativt...

Pa sondagen begav vi oss av tillbaka upp i djungeln dar vi var och provade canopying dagen innan. Denna gang var det dock "The Tarzan Swing" som skulle provas. Om det var adrenalin som flodade under conpoynigen sa vet jag inte var det var jag upplevde nar det var dags att falla ut fran kanten av rampen till "Tarzan gungan".Inte blev saken battre nar personen som statt och dragit och knytit fast mig i alla dessa linor helt plotsligt bara drar upp allt igen och tillkallar sin chef. Chefen kommer och det blir han som spanner fast mig. Jag star dar och hoppas pa att allt skall halla samtidigt som jag borjar fundera pa hur ont det skulle gora att sla i marken om det inte skulle halla.

Alla linor holl i vart fall och jag kan snabbt konstatera att jag kommer troligtvis aldrig att hoppa bungyjump, skont att veta ....
Efter alla adrenalinpaslag var det dags att ta det lite lungt och bege sig ut pa vandring. Jag och Julia bestamde oss for att utforska ett av vattenfallen i narheten. 
Efter att ha vandrat i ca 10 minuter oppnar sig saklart himmlen igenom och det borjar regna. Men skam den som ger sig. Efter ca 1 timme var vi antligen frame vid vattenfallet.  Det var verkligen vart promenaden dit for det var riktigt vackert.

En timme senare var vi tillbaka dar vi staratade och ytterligare en gang vara vi genomblota. I och med att alla de klader vi hade med oss nu var blota var det bara att leta upp ett stalle dar de kunde torktummla dem en stund sa vi i vart fall kunde aka hem nagolunda torra.