Gransovergangar

Jag har under resans gang an sa lange haft det latt for mig vid gransovergangar osv till skillnad fran manga andra. Denna skillnad blev dock extra tydligt nar jag akte fran Bolivia till Argentina. Jag tog sallskap med att gang supertrevliga tjejer fran Colombia och tog bussen fran Uyuni till Villazon for att korsa gransen till Argentina. 
Val vid det Bolivianska migrationskontoret gick jag fram till en av poliserna for att fraga vilken ko vi skulle stalla oss i. Han ber om mitt pass och jag ger honom det. 2 minuter senare kommer han tillbaka med en stampel for utresa i mitt pass medans de Colombianska tjejerna snallt fick stalla sig i kon.
Nar det sedan var dags att ta sig in i Argentina fick jag min 90 dagars stampel utan fragor eller nagot krangel. De Colombianska tjejerna fick daremot snallt forklarar vad de skulle gora i landet. Nar det sedan var dags for granspolisen att soka igenom var packning sa tittade de endast i mitt pass och skickade mig vidare med mina vanner fick packa upp varenda strumpa de hade i packningen. 
Det ar tydligen skillnad pa folk och folk....  

Rytmer i den Argentinska natten...

Var ute en sen kvall med nagra vanner och slo vandrade i San Telmo, omradet dar vi bor. Nar vi kom fram till Plaza Dorrego visade det sig att de dansar tango dar varje sondag kvall till live musik. 
Jag maste saga att jag hade ingen aning om att tango kunde vara en sa sensuell dans. 

 En stund senare blev tangon avbruten av rytmiska trummor och lite spontan sambadans pa en intill liggande gata. 

Marknader och loppisar.

Mitt hostel ar belaget i en stadsdel som heter San Telmo. San Telmo ar tillhallet for en stor del av tangokulturen i Buenos Aires samt konstnarer av olika slag. 
Varje sondag dukas en marknad upp langs med Defensia (en gata fran mitt hostel) dar alla mojliga handarbeten kan fyndas. I slutet av Defensia, pa Plaza Dorrego, avslutas marknadsgatan med en stor antikloppis. 
Det ar tur att min ryggsack redan ar fylld till bristningsgransen for annars hade jag antagligen kopt pa mig lite for mycket saker harifran....

Buenos Aires

Buenos Aires Buenos Aires. Jag ar inte mycket for storstader men denna gillar jag skarpt.
For mig paminner Buenos Aires lite om New York, aven om New York allt ar New York. Gamla vackra hus star sida vid sida med nybyggda skyskrapor. Stora oppna torg, parker och ett fantastiskt hamnstrak att promenera langs. Pulsen i en stad dar det alltid hander nagor och med manniskor som alltid ar pavag nagonstans.   
Japp, hit kan jag defenitivt atervanda.

Vad skall du bli nar du blir stor...?

Under min tid i Ecuador traffade jag en annan svensk tjej som reser runt pa obestamd tid. Jag fragade henne vad hon vill gora nar hon kommer hem fran resan. Svaret jag fick var att hon vill flytta till Gotland och arbeta som bonde. Det var ett for mig ganska otippat svar men ett bra svar. 
Sjalv har jag inte en aning om vad jag vill gora eller bli. Jag trodde nog att det skulle vara glasklart, vid 27 ars alder vet man vad man vill men icke! Jag hoppas dock att det blir tydligare under resans gang.

Att aka buss i Bolivia....

Att aka buss i Bolivia ar lite speciellt. Vagarna ar ar urusla och fa ar asfalterade, allt som oftast blir resan valdigt skumpig och lang. Bussarna haller heller ingen direkt kvalitè sa man far nastan vara glad bara over att komma fram. 
Nar jag skulle aka fran Uyuni och mot Villazon for att ta mig over gransen till Argentina sa var vi med om en typisk boliviansk bussresa. 
Bussen skulle avga 20.00 fran Uyuni och ta ca 8 timmar till Villazon. Efter lite mañana mañana sa kom vi ivart fall i vag vid 22 tiden. 
Runt 01.30 tiden blir vi vakta om maste ga av bussen som ar trasig och skall lagas. Vi star dar mitt ute i den kalla Bolivianska odamarken medans de bankar, slar och svetsar under bussen. Efter ca 1.5 timme ar vi valkommna ombord pa bussen igen och resan fortsatter. Kl 10.30 kommer vi tillslut fram till Villazon ganska trotta och slitna, inga 8 timmar dar heller....

Uyuni

Uyuni ar verkligen en speciell liten stad/by i sodra Bolivia. Nar vi kom in rullande med bussen i staden kom jag genast att tanka pa alla Lucky Luke filmer jag sett nar jag var liten. Denna stad ar helt omringad av sand och sandberg. Nar man gar runt pa gatorna i staden virrvlar sanden upp runt benen och det enda som saknas ar ett par chaps och en hast....
Jag akte i vart fall hit for att be ge mig ut pa en liten trip till saltoknen i ett par dagar. 
Om det ar nagot man bor se i Bolivia sa ar det detta! 
Det var helt fantastiskt...
Vart forsta stopp var den beromda saltoknen vilket var en annorlunda upplevelse. Dar gick vi runt i en oken full av salt, det knastrade ratt bra under skorna. Sedan fortsatte vi va resa till ett hotell gjort av salt... saklart. Dag tva lamnde vi saltoknen och begav oss in i den vanliga oknen, den riktigt oknen.... Vi besokte vulkaner, laguner i roda och gula farger, sag flamingos samt besokte ett par markliga stenformationer mitt ute bland all sand. Ja, det var en maktig upplevelse att bara se sand sa lang ogat nar. Jag skulle inte vilja ga vilse dar....
Dag tre var nog hogdpunkten. Vi gav oss av tidigt pa morgonen runt 04.30 for att hinna ivag till en plats med gejsrar och for att kunna se soluppgangen dar. Det var helt klart det basta, sa lackert!!!! 
Det var som att komma till en helt annan planet. Nagra av gejsrarna sprutade gas och marken kokade och bubblade pa sina stallen. Om nagot hade jag velat fotografera just denna plats...
Nar solen sedan steg upp antog sandbergen alla mojliga farger och nyanser. Efter denna fantastiska soluppgang var det dags att ata frukost och sedan aka vidare tillbaka mot Uyuni.
Som mest var vi upp pa 5000 meters hogd under resan, dagarna var heta med temperaturer runt 25-30 grader medans natterna var iskalla med en temperatur runt 0, burr. 
Som jag namnt tidigare, skall man besoka Bolivia missa inte oknen!!!

La Paz

Ja, jag var pa en snabb visit i La Paz for ett tag sedan. En stad som till stor del paminner om Quito med dess gator som antingen gar uppfor eller nerfor. Ja vafor inte, det ar kanske lite trakigt nar de ar helt plana. 
En storstad ar alltid en storstad, La Paz ar inget undantag. Bilar och manniskor overallt. Torg overfyllda med parfymer, solglasogon, vaskor och annat som turisterna kan "fynda" bland. Och som alltid pa platser fyllda av turister, ficktjuven..... Ja, han/hon var och halsade pa i min vaska, hoppas att de ivart fall salde kameran dyrt, den var nastan helt ny... 
Intressant med La Paz ar fangelset San Pedro. En svensk man fran Goteborg satt av ett straff for kokainsmuggling pa San Pedro och har sedan berattat om i sina upplevelser fran fangelset i boken "El Choco". Det ar ingen solskenshistoria direkt. 
Jag var forbi fangelset i vart fall da det ligger belaget mitt inne  i La Paz. Tankte att det kan vara intressant att se hur de har det dar inne och fa lite perspektiv pa saker och ting...  De ville dock inte slappa in mig nar jag kom dit da besok endast var tillatet lordag och sondag. Sa jag fick snallt ga hem igen med svansen mellan benen. Nejda, jag var inte sarskilt ledsen over det. 
Efter tre dagar i La Paz var det dags att aka vidare och skont var det... Facit: Ranad pa kameran och en slang av hojdsjuka (illamaende, huvudvark) = dags att dra

Ett fynd

Jag har lange kannt mig obekvam med att bara runt pa mobilen bara for att veta vad klockan ar. Det ar inte bara det att ran risken okar, vilket jag redan erfarit. Chansen okar aven att jag sjalv har bort den och jag maste dessutom hitta stallen dar den kan laddas. Ja, har ar det inte sjalvklart att ha ett el uttag i rummet. 
Jag gjorde i vart fall slag i saken och kopte mig en klocka. Forsokte att hitta en sa ful som mojligt sa ingen vill ta den ifran mig. 
Det blev en turkos Spiderman klocka, jag ar sa nojd sa.

Gringo byxan

Nu har aven jag inforskaffat gringo byxan, efter nasta 3 manders vagran. Dessa byxor bars av i princip alla turister och ar det inte byxan sa ar det trojan med de karaktaristiska randerna i olika farger. Jag vill egentligen inte kopa pa mig typiska turist saker men jag behovde verkligen ett par ytterligare langbyxor. Jag har tre par byxor med mig sa egentligen borde jag klara mig men inga av dessa ar sakskilt skona att resa i. Ett par chinos och ett par jeans som ar perfekta att ha de dagara det ar molnigt och mina vandrar byxor som ar helt oslagbara vid vandring och daligt vader, men inga av dessa ar sarskilt skona att bara vara i. Kanske kan jag aven fa nytta av dessa i varmare lander. I annat fall ar det ingen forlust, 40 kr ar inte mycket att orda om.
Ett par bla/vit randiga fick det bli men det finns i alla mojliga fargkombination.  

Inga bilder pa obestamd tid

Igar lyckades jag bli ranad pa kameran i centrala La Paz.
Det borde jag val ha forstatt, vill man behalla sina saker sa far man kedja fast dem vid kroppen.
Trakigt pa alla bilder jag tagit fran La Paz och trakigt for att jag inte kommer kunna ta nagra fler bilder pa obestamd tid. Saken ar den att kameror, mobiltelefoner mm ar bade dyrt har samt att de endast tillhanda haller ett aldre sortiment. Sa vi far se nar jag har rad att kopa en ny kamera.
Nu ar jag ytterligare en erfarenhet rikare, har samlar vi pa oss minsann.

Burr burr

Pa dagen ar det for det mesta t-shirt och shorts som galler har i Bolivia. Kvallarna och natterna ar dock sjukt kalla. Natten till igar var det sa kallt att jag sov med understall, ullstrumpor, mossa och vantar, burr burr. Kan ingen ingengor komma hit och hjalpa dem att isolera husen. Jag tror att det skulle uppskattas av fler an mig. 

Moten

Sa har pa resande fot moter man ju en hel del manniskor overallt. En del kommer man mer an garna ihag och andra lamnar man snabbt bakom sig. 

Andra dagen jag befann mig pa Isla del Sol sa oste regnet ner. Jag tog darfor en tidigare bat tillbaka till Cobacabana. Vid hamnen stoter jag pa tre killar med bred goteborgsdialekt och vi hamnar bredvid varandra pa baten. Som alltid sa inleds samtalen med vart man varit och sa delar man lite tips om vad man bor se osv. Det visar sig i vart fall att killarna kommer i fran La Paz sa jag tar garna emot tips eftersom det ar min nasta destination. Eftersom jag last boken om svensken Jonas Andersson som satt pa fangelset San Pedro i La Paz fragar jag om de varit dar pa besok. Svaret jag far ar att Jonas Andersson ar deras chef pa ICA lagret i Goteborg. 
Hur stor var den chansen......
Detta ar ett mote som kommer vara svart att glomma.

Lake Titicaca

Har spenderat nagra dagar i Cobacabana, en liten stad som ligger intill Titicaca sjons strand pa den Bolivianska sidan. Titicaca ar varldens hogst belagna sjo 4000 meter upp och det kanns pa flaset...

Har ar en bilder fran hamnen i Cobacabana.

Mitt hostel, valdigt basic men mysigt.

Det kryllar av mysiga cafeér  och restauranger langs med huvudgatan.

Spenderade en natt ute pa en av oarna, Isla del sol, som har en fin vandringsled att vandra. Tankte att det var lika bra att ta med mig alla packning dit utifall att jag skulle fa for mig att aka mot La Paz nar jag kom tillbaka. BIG MISTAKE!! Tanken var att vandra fran norra delen av on till sodra, overnatta och utforska sodra delen lite mer dagen dar pa. 
Nar vi kom fram till norra hamnen inser jag att det kommer bli rejalt kampigt att vandra med 27 kg packning. For att komma till vandringsleden kravs det forst att man tar sig upp pa berget.... Berget var i och for sig inte sarskilt hogt men med en bra lutning och ingen direkt stig sa var det ingen liten sondagspromenad direkt. Lagg till 27kg packning pa en liten Magdalena samt luften pa 4000 meters hojd. 
Jag vet inte hur manga ganger jag svor och bannade mig sjalv for att jag inte lamnat packningen i Cobacabana. 
Jag intalade i vart fall mig sjalv att nar jag val kommer upp sa kommer utsikten att vara modan vard och att jag da bara behover folja vandringsleden pa bergskammen. 
Ja, och dar hade jag fel igen... Nar jag kom upp pa berget sa sag jag att det inte bara var ett berg som skulle passeras och det var dessutom uppforsbackar overallt. Just da var jag ratt sugen pa att kasta packningen ner for berget, atervanda till Cobacabana och kopa ny utrustning. Efter att ha lungat mig lite och atit en Snickers (alltd bra att ha i fickan) sa insag jag att det ar ett perfekt tillfalle att se vad man gar for. Sa det vara bara att kasta upp ryggsacken igen och sakta men sakert rora sig mot den sodra hamnen. I och med att jag anda skulle spendera natten pa on sa tankte jag att det far ta den tid det tar, nagon gang kommer jag fram....
6 timmar och ca 10 km senare checkade jag in pa ett hostel intill sodra hamnen. F** vilken befrielse det vara att ta av sig ryggsacken! ALDRIG mer att jag bar den dar otympliga saken med dess innehall(ex 8 kg bocker som kan vara bra att ha...) sa langt igen. Nunca!! 
Utsikten langs med leden var fantastisk vilket hjalpte nar det kandes som varst. 
Nar jag vaknade dagen efter regnade det tyvarr sa det blev ingen vandring pa sodra delen. For min del gjorde det dock inget. Jag var ganska mor i kroppen efter vandringen dagen innan sa det passade bra att morgon baten tillbaka till Cobacabana.
Val pa toppen, eller en av topparna var utsikten inte helt fel.

Utsikten mot Cobacabana

Jag lyckades aven bevittna en broloppsfest pa on.

Que, papas fritas??

Jag vet inte om det ar Peruanerna som alskar pommes frites eller om de helt enklet tror att vi turister gor det. Jag forsokte mig i vart fall pa att bestalla en kycklingsallad, vilket inte ar helt enkelt eftersom man bara hittar restauranger som serverar sallad i turistkvarter. Ja, vad hittar jag da i salladen? Jo, pommes frites. Det kandes som en lite udda ingrediens...
Dagen efter gav jag mig pa att bestalla en enkel kycklingsmorgas till lunch. Vad hade de tryckt in under locket pa smorgasen? Jo, pommes frites... Way???

Peru

Efter att ha kommit tillbaka till Guayaquil fran Galapagos tog jag en buss mot Lima och Peru. Efter ca 28 timmar pa buss var vi framme i Lima. Eftersom jag hade en tur langs med inca leden inbokad kande jag en viss tidspress att ta mig till Cosco. Jag gick darfor och letade upp narmsta buss till Cosco. 30 miuter senare satt jag pa en ny buss med 21 timmar framfor mig till Cosco. Jag behover kanske inte namna hur ofrash jag var nar jag kom fram....  
Landskapet i norra Peru ar helt annorlunda an vad jag forestallde mig. Oken och inte en gron kvist sa langt ogat nar och helt ode strander.

Jag trivs verkligen i Cosco. Det ar en lagom stor stad som erbjuder mycket. For alla historie- och arkitwktur intresserade ar detta verkligen en guldgruva. Nackdelen ar alla forsaljare som alltid ligger en hack i hal: want a swedish massage, swedish massage very good....

 Plaza del Armas i Cosco.

Jag har spenderat nastan en vecka har och aven hunnit med en tur pa inca leden och besokt Machu Picchu. Machu Picchu var en speciell upplevelse aven om jag nog uppskattade vandringen pa inca leden mer. Landskapet som vi passerade ar sa fantastiskt, det ar svart att beskriva. Jag forskote ta bilder ur alla vinklar for att visa hur vackert det ar men det blir inte det samma.

Det var inte svart att bli motiverad till vandring med denna utsikt fran inca leden.

 Det kanske ar svart att se men det ar Machu Picchu i bakgrunden.

Efter att ha besokt Machu Picchu var det dags att ge sig pa nasta uppdrag, bestiga Wayna Picchu. Jag trodde aldrig att trappstegen upp for detta berg skulle ta slut men ratt som det var stod jag pa toppen i alla fall.

 Efter allt vandrande belonade vi oss med att bada i varma kallor i Aguas Calientes.

Onskar att jag hade mer tid att spendera i Peru, det finns sa mycket att se men nu bar det av mot Bolivia.

Mer fran Galapagos

Har inte haft mojlighet att skriva nagot pa ett tag nu. Storsta anledningen till det har varit usel internet uppkoppling.
Resan till Galapagos var i vart fall succé. Sa mycket att se och sa manga upplevelser, helt fantastiskt.
Eftersom jag endast hade 5 dagar att spendera pa Galapagos bestamde jag mig for att bo pa en och samma o under hela vistelsen. Det gar ocksa att flytta runt mellan oarna men det kravs lite mer tid och planering for det. Jag valde att stanna pa Santa Cruz och sedan gora utflykter runt om pa on och aven till andra oar.
Kryssninig ar ett annat alternativ om man har lite tid och vill se mycket. Nackdelen ar dock att det ar svindyrt och du ar dessutom bunden till fartygets planering av aktiviteter och utflykter.
Jag tycker nog att det ar battre att planera utflykter och aktiviteter sjalv. Vill man sedan ha hjalp finns det hur manga reseforetag som helst pa oarna som hjalper till att ordna resor, ofta billigare an att boka pa forhand dessutom.

En av alla leguaner som tar sig en promenad langs med stranden. Det bokstavligt kryllade av dessa runt on, speciellt vid Tutuga bay. Dar fanns aven mojlighet att hyra kajak och paddla ut for att ta en narmare titt pa vitfenade hajar samt vattenskoldpaddor.

Lonely George, den sista jatteskoldpaddan av sin art, Isla Santa Cruz.

Strander tagna fran en resekatalog.....

Lite flamingos i en lagun pa Isla Isabella.

Det galler att passa pa att ta igen sig nar man far chansen.

Galapagos

Jag har haft det sa fantastisk bra som man bara kan ha det. Jag vet inte riktigt vart jag skall borja, har inte hunnit med att smalta alla intryck an men jag vill definitivt atervanda hit.
Det har varit sa lungt och skont. Jag har bara gjort det som falit mig in, semester....
Det ar latt att bli matt av alla intryck man matas med i borjan. En leguan har, en skoldpadda dar, en kaktus dar en krater dar.... Jag var helt slut i borjan men insag snart att det bara ar att luta sig tillbaka och njuta sa mycket som mojligt av tillvaron.  Landskapet har ar sa otroligt vackert och varierat. Gront och bordigt pa sina stallet och tort och kargt pa andra. Stranderna ser ut som att de kommer direkt fran resekatalogernas forstasida, kritvita och nast intill ode med torkost vatten som skoljer in. Djurlivet gar knappt att beskriva, skoldpaddor, hajar, pelikaner, leguaner, flamingos, sjolejon, salar och mycket mer. Det ar som att en bomb av djur och natur upplevelser slagit ner har, I love it!!!
5 dagara hade jag att njuta i varmen vilket egentligen ar for lite om man vill hinna se oarna ordentligt. Det blev lite utflykter runt om pa Santa Cruz och pa Isabella. Helt lagom.  
Mer om Galapagos kommer sedan. 
Nu ar jag pa vag mot Peru. 

1024, 1025, 1026, 1027

Detta kommer att bli en lugn helg i Ecuador. Befolkningen skall raknas pa sondag. Detta innebar husarrest, ingen far lamna sina hem eller den adress de har uppgett att de kommer vistas pa under sondagen. Att lamna huset innebar boter om du inte rakar tillhora en grupp som ar undantagen fran denna regel (sjukhuspersonal). Det ar aven resktriktioner kring alkoholkonsumtion under fredag och lordag. Det galler ju att alla ar allerta och har huvudet pa skaft nar kluriga fragor kring inkomst och boendeforhallanden skall besvaras. Sjalv skall jag styra kosan mot Galapagos. Det ar ju just typiskt att denna folkrakning som intraffar vart 10:e ar givetvis skall genomforas nar jag skall ut och flyga. Som tur ar sa ar alla internationella flyg samt turistflyg till Galapagos undantagna. Det tackar vi for... Undrar hur det kommer att kannas att komma fram till Isla Baltar och det ar helt ode....

Jag skulle vilja toppa haret....

Att kopa tjanster i Ecuador ar enligt min uppfattning valdigt billigt. Du kan fa dina skor lagade for 3 $, kladerna tvattade for 2 $, klippa haret for 3 $ och fa manikyr for 3 $ osv.
Nu innan jag aker vidare pa min resa tankte jag passa pa och klippa mig nar det anda var sa billigt. Jag ber frisoren att bara toppa haret lite. Han fragar hur mycket han kan ta bort och jag sager att ca 2 cm blir bra. Han pekar da pa mitt har och vill att jag skall visa hur mycket jag vill ha klippt. Jag pekar pa mina axlar och sager att det ar bra om jag far behalla haret till axlarna i vart fall.
Han nickar och allt verkar bra. Ca 1 dm har senare ar han klar och ser mycket belaten ut, jag sag nog mest skrackslagen ut. Det ar mojligt att jag kanske var lite spannd just denna dag och drog upp axlarna extra hogt men jag har anda svart att se mitt axellanga har. Det mesta av haret slutar precis under oronen och sedan har han sparat lite har i nacken som ar langre. Det ser mycket markligt ut och det enda jag kan gora med haret nu ar att satta upp det i tva sma toffsar i nacken. Fordelen ar val att jag behover knappast klippa mig pa ett tag fram over nu och det var ju billigt, 3 $.

Salsa

Om man inte provar pa salsa i Sydamerika sa har man verkligen missat nagot. Det verkar dock bara vara vi vasterlanningar som behover ta lektioner i denna dans. Alla Ecuadorianer jag traffat verkar ha det i blodet och dansar riktigt bra...

Jag bestamde mig i vart fall for att ta nagra lektioner for att se vad det var alla pratade om.

Jag skulle inte saga att jag ar bra pa att dansa men heller inte dalig. Personligen skulle jag nog ge mig sjalv ett godkant betyg. 
Dar fick dock mitt sjalvfortroende sig en torn.
Vi borjar med att ga igenom nagra av grundstegen. Efter att ha ovat dessa i ca 10 minuter sa ger danslararen plotsligt upp och bara gar sin vag. Han har da i och for sig bett mig att slappna av ett antal ganger, men anda. Ja, jag star dar som ett fan i vart fall. Efter en stund kommer agaren av dansskolan och tar over lektionen. Jag vet inte hur man skall tolka detta men jag antar att han inte var sa nojd med min insats....
Det vara bara att svalja stoltheten och boka en ny lektion, skam den som ger sig. 
Lektionen efter far jag samma larar som dumpat mig gangen innan. Jag tanker att shit han kommer vagra att dansa med mig och ta hit agaren igen. Men icke, vi dansar pa i nastan 1 timme och det gar riktigt bra. Kul var det!

Volontararbetet

Min tid som volontar har i Ecuador har varit valdigt larorik. Den sista tiden ar jag i sort sett bara tillbringat pa kontoret for socialtarbete. Det har varit valdigt intressant att se vad det ar for typ av areneden de har och pa vilket satt de arbetar. Det har dock vart en ganska sa lugn period nu under hosten sa nu pa slutet jag har aven arbetet parallet i ett annat projekt. 
Det ar sa valdigt annorunda har i Ecuador i jamforelse med Sverige nar det kommer till synen pa kvinnor. 
Har i Ecuador star kvinnan i en helt annan beroendestallning till mannen an den som vi har i Sverige. Det kanske kan jamforas med hur det var Sverige nar kvinnorna fortfarande var hemmafruar och mannen var den som stod for forsorjningen.
Detta skapar tyvarr en hel del problem, aven om den ekonomiska situationen i Ecuador ocksa gor sitt med hog arbetsloshet osv. 
Jag har mott sa manga unga kvinnor, yngre an mig, med barn som stannat i en destruktiv relation pa tok for lange. Kvinnor som tror att de maste acceptera att mannen har ratt att behandla bade dem och barnen precis som han kanner for eftersom han star for inkomsten i familjen. 
Tyvarr ar det vanligt forekommande med bade alkoholproblem och anvandning av andra droger. Eftersom arbetslasheten ar hog ar det heller inte ovanligt att manga agnar sig att att ran, stold och prostitution. Pa grund av fattigdom ar det manga foraldrar som saljer sina barn till organisationer som skickar ut barnan for att salja godis, cigaretter, skoputsning osv pa gatan. Det ar inte ovanligt att 6-7 aringar gar runt och saljer cigaretter och godis pa nattklubbarna mitt i veckorna. I och med att manga unga inte far nagon utbildning sa far de heller inga kunskaper om vilka effekter alkohol och droger har, de far ingen information om hur man kan skydda sig mot oonskad graviditet och de far heller ingen information om vilka mojligheter de faktiskt har och hur de skulle kunna andra sin livssituation. 
Det kanns ibland som att det ar helt hopplost men forandring tar tid och sa aven har......

Att skamma bort sig sjalv

Som alla eftermiddagar har i Quito sa regnar det givetvis. Eftersom jag endast packade med mig tva par skor, dessutom tygskor, i vaskan hit sa var dessa dyblota innan jag ens hunnit halvvags hem. Den har dagen struntade jag dock i att skynda mig hem, jag var ju anda blot. Istallet gick jag in pa ett fik och kopte mig en varm kopp choklad och en tallrik pannkaka. 

Jag satt dar en bra stund och tittade pa nar regnet oste ner. Jag funderade pa varfor jag inte gor det oftare, skammer bort mig sjalv det ar ju sa enkelt. Aven om det bara var varm choklad och pannkaka sa madde jag valdigt bra efterat.
Igar var jag forbi en av butikerna dar man kan kopa begagnade bocker och aven salja bocker som man last och inte vill bara runt pa. Efter att ha spenderat ca 1 timme bland bokhyllorna och raderna av bocker bestamde jag mig for tva stycken, tva som jag aldrig hort talas om innan. Jag gick dar ifran nojd over mina fynd, som sagt, det ar sa latt att skamma bort sig sjalv. Ska bli skont att fa lite tid for lasning i hangmattan :-)

Sista veckan i Quito

Tiden gar sa otroligt fort. Jag vet inte riktigt vart all tid har tagit vagen. Det har ar min sista vecka i Quito, min sista vecka som volontar... aaa vart har all tid tagit vagen. 
Nu ska jag helt plotsligt borja resa runt, helt sjalv...men det ska bli kul. 
Jag kommer att mjukstarta lite med ett par dagars avkoppling pa Galapagos.
Jag langtar efter att fa simma med sjolejon, hajar, pingviner och kanske en och annan skoldpadda. Vi far se vad som gommer sig ute i havet...

Baños

Under helgen som var akte vi till Baños for lite avkoppling. Baños ligger helt fantastiskt till, omringad av grona berg och vattenfall.

 Utsikten fran vart rum (nedan).

Med andra ord var en given aktivitet att aka runt och kika pa vattenfall. Med rummen pa vart hostel medfoljde aven en privat guide som visade oss runt till de basta restaurangerna, frukoststallena och ordnade med transport runt till alla vattenfall. 

 Vid ett av vattenfallen fanns en linbana uppsatt som man kunde ta en tur med for att kunna se vattenfallet pa lite narmare hall. Utsikten var helt fantastisk.

Pa sondagen bestamde vi oss for att vandra upp till en av utsiktsplatserna i Baños. Utsikten vi mottes av var inte helt fel.

Val uppe pa toppen kom beloningen.