En favorit

Jag har skaffat mig en favorit.... Det ar ett bageri som ligger en bit upp pa gatan dar jag bor. De har alltid ny graddat brod nar man kommer och det kostar ingenting alls. I love it!

Spanskan

Ja, det ar inte helt latt att lara sig ett nytt sprak. Spanskan ar ganska olik svenskan bade till meningsbyggnad samt vokabularen. Jag har med andra ord ganska mycket att lara.
Som tur ar sa har jag en spanska larare(Pablo) med stort talamod och forstaelse. Han hjalper mig sa gott han kan med det blir verkligen fel ibland och det kan ibland kannas frustrerande nar man vet sa val vad man vill saga men inte kan. 
Varje eftermiddag har jag tre timmar spanska. Under dessa timmar varvas undervisning i klassrum med utflykter. 
Igar var jag och Pablo till den gamla delen av Quito dar vi promenerade runt och ovade pa att konvercera. 

Detta ar min spanska larare Pablo. 

 

Det finns gatt om vackra kyrkor runt om i gamlastan inne i Quito.

   

 Det var finkladda herrar som stod utanfor president palatset i gamlastan. Inne i palatset bevakade dock fortfarande militaren alla aktiviteter efter forra veckans oroligheter.

 Det ar fa gator som ar plana har i Quito. Den vanligaste ar att de antingen gar brant uppat eller brant nedat.

En dag i Quito

Jag har inte riktigt kommit in livet har i Quito. Det har varit ganska tufft med tidsomstallningen pa 7 timmar. Aven om jag forsokt att halla mig upp pa kvallarna sa har jag anda vaknat pigg som en larka vid 04,00 tiden pa morgonen. Jag akte dessutom pa en forkylning innan jag akte hit som inte riktigt vill slappa taget vilket ocksa bidragit till dalig somn.

Som det ser ut nu sa borjar dagen med frukost vid 08.00 tiden, sedan ar det spanska studier fram till lunch 13.00. Pa eftermiddagarna 14-17 har jag spanska med min privatlarare Pablo. Tro det eller ej men Pablo ar kortare an mig. 

De har forsta dagarna har jag varit sa trott efter spanskan att jag bara gatt hem. Val hemma har jag vilat fram till middagen vid 19.30. Efter middagen har jag antingen gatt till internet cafét eller pa nagot annat satt bara forsokt att halla mig vaken. Sedan har det blivit sangen.

Med andra ord har jag inte hunnit med sarskilt mycket an, men jag tror att nar jag bara kommit in i allt och trottheten borjar ge med sig sa kanske det blir lite aktiviteter pa kvallarna ocksa. 

Jag bor ganska hogt upp pa en gata som heter Av La Gasca, foljer man gatan hela vagen upp till dess slut nar man foten av Telefériqo.

Ifran foten av Telefériqo kan man ta linbanan upp till en plattform med en fantastik utsikt pa 4050 meter. Tyvarr sa har det varit for molnigt hittills for att man skall fa nagon skymt av staden fran toppen. Sa snart vadret blir lite klarare kommer jag ta mig upp dit. 

 
Utsikten fran huset jag bor i ar helt fantastisk, tyvarr sa har vadret satt stopp for nogra battre bilder men jag hoppas pa lite klarare dagar framover. 

Nedan ar huset som jag bor i. I familjens garage huserar internet cafét.  

 

Konsten att åka buss

Ja, hur svart kan det vara att aka buss egentligen?  
Svart ar det val egentligen inte, det ar bara lite annorlunda mot att aka buss hemma.
Iborjan tyckte jag att det kandes valdigt rorligt men sa fort man kanner till tekniken sa ar det inga problem. 
Alla bussar ags av olika bolag vilket innebar att alla konkurerar om passagerarna. Eftersom ingen vill ga miste om en potentiell resenar kor busschaufforerna som galningar. 

Tekniken busschaufforerna verkar anvanda i sin korning ar av det mer aggressiva slaget dar det antingen ar full gas eller sa star de pa bromsen. Med andra ord sa galler det att halla i sig nar man aker buss.
Busstidtabell existerar inte vad jag vet utan det kommer bussar i princip hela tiden. 
Det finns ett fatal busshallplatser men huvudregeln for att fa en buss att stanna ar att vinka till den. Om ni ar nagra stycken som skall med samma buss eller om nagon passagerar skall ga av dar du skall pa kan du ha tur och bussen stannar. Annars ar tekniken att hoppa pa i farten, for som sagt, chaufforen vill ju ga miste om nagon potentiell resenar langre fram.

For att komma av bussen ropar man "gracias". For hoppningsvis finns det da nagra som vill stiga pa dar du skall av och da stannar bussen eventuellt, annars saktar den bara in och sa hoppar man av i farten.

De flesta bussar kor pa nagon form av hemmablandat bransle vilket innebar att sa fort de gasar sa spyr de bokstavligt ut ett svart avgasmoln. 
Detta bidrar tyvarr till att det alltid luktar avgaser overallt. For er som tycker att New York tacks utav avgaser sa ar det ingenting mot detta. Ibland ar det till och med svart att se ner mot stan pa grund av alla avgaser som ligger som ett tacke over staden.     
 

Familjen

Familjen Herrera som jag bor hos bestar av mamma Katy (som ar hemma fru) pappa Patricio (som arbetar pa en karaokebar) tva dottrar 16 och 17 ar samt en son som ar 10 ar. Utover detta bor det 8 studenter hos dem i aldrarna 17-19 ar. Dessa studerar vid universitetet i Quito vilket ocksa ar landets storsta och hogst rankade universitet i Ecuador. 

Katy och Patricio ar valdigt snalla och omtanksamma. Det kanns som att de forstar att jag har det lite tufft och de forsoker verkligen att fa mig att kanna mig som hemma. 

Hade tankt ta lite bilder av Quito nu pa morgonen men det ar lite for molningt for att fa bra bilder sa det far vanta.  

Har kommer lite bilder pa mitt rum i vart fall. 

Nu är jag här

Här i ecuador, det hade man kanske inte trott, men så är det. Det kanske kommer se lite konstigt ut framöver men det beror på att jag inte orkar krångla med alla dessa å ä och ö. Så från och med nu kommer dessa inte att användas.

Ni har sakert hort att det varit oroligheter i Ecuador och i Quito. Detta stammer sa igar fick jag halla mig inne. Anledningen ar att polisen strejkar da presidenten dragit in deras bonusar. Utan poliser blev ganska snabbt tre banker ranade och en del butiker plundrades har i Quito. Manga valde darfor att stanga sina butiker och skolorna valde ocksa att stanga.

Idag har det dock varit lite battre aven om skolorna fortfarande ar stangda. Men det gar att ga ut nu i vart fall vilket jag tycker ar skont. Jag haller pa att bli lite smatt tokig pa att sitta inne och speciellt nar ingen kan engelska och jag inte forstar spanska. 

Jag hoppas pa att fa ga rundturen i Quito imorgon. Det ar den svenska kordinatorn Hakan som haller i rundturen och det skulle vara riktigt skont att fa traffa nagon som pratar svenska. 

Nu bär det av....

Nu är det dags att åka. 

Det är inte många timmar kvar och nu börjar jag nog så smått att bli nervös. Jag har packat om väskan flera gånger och just nu känns det som att jag skulle kunna ha en släng av ADHD eller damp.....jag har föreställt mig att det nog borde kännas så här i vart fall. Det liksom kryper lite på ett sätt som gör det svårt att vara stilla.

Jag vill bara säga hej då till alla som jag inte hunnit prata med idag. Vi ses snart, tiden går fort. 

Jag har tyvärr inte hunnit med några inlägg den senaste tiden då det varit så mycket runtomkring. Jag kommer givetvis att berätta om familjen jag kommer att bo i och allt annat också, det kommer men inte just nu. 

Nu ska jag lägga mig ett par timmar innan det är dags att åka mot Arlanda. Jag uppdaterar så snart jag kommer åt internet. 

Ta hand om er och jag kommer att sakna er så mycket!!!